Kulturhuset - det stolta huset

För tredje året i rad blir Kulturhuset the Pride House en vecka i slutet av juli. Mycket konst i olika vinklar och vrår, liksom teater, film, konserter, seminarier, föreläsningar och workshops. Och folk i massor i hela Kulturhuset och Stadsteatern - precis som tidigare år.

Trygghet i kollektivtrafiken, fetischism, framtidens sexualpolitik, författarprogram, makthavare, bibelstudium, queerpoesibingo, skapandeverkstad, queertango, homohjärnan, rainbow history, män som säljer sex till män, transpoesi och partiledardebatt - ett axplock av alla ämnen i Pride House.

Jag känner mig så stolt över att vi är en sån stor och viktig del av en sån viktig kultur- och samhällshändelse som Pride!


















-
































Posted using BlogPress from my iPhone

Almedalens fjärde kulturdag - med utspel!

Jag, Nordeas sponsringschef Tomas Björklund, Handelshögskolans nya chef för grundutbildningen Emma Stenström och Skatteverkets tidigare generaldirektör Mats Sjöstrand ler mot kameran - som hölls av debattledaren Gunilla Kindstrand, på bild igår. Vi har just avslutat seminariet "Skatteavdrag, sponsring och donationer - mer pengar till kulturen?" med frågan om det finns fler ekonomiska lösningar än generösare avdragsmöjligheter för kultursponsring och donationer eller förenklade skatteregler för kulturen?

Det är förstås väldigt svårt att referera en diskussion som man själv har varit med i, men både Dagens Media och Svenska Dagbladet refererar delar av samtalet. Tomas framhöll att Nordea väldigt gärna satsar på idrott, och då företrädes den delen som uppmuntrar barn och ungdomar, och att han hävdar att idrottsrörelsen är väldigt mycket bättre än kulturlivet på att paketera sina erbjudanden. Mats hävdade med emfas att den vanligaste formen av kultursponsring är att betrakta som en gåva, eftersom motprestation saknas och därmed inte är avdragsgill. Jag å min sida hävdade då att skattelagstiftningen inte kan vara skriven i sten och formulerad klar en gång för alla - varför tycker inte Skatteverket att man kan se över avdragsrätten? 

Vikten av fler intäktskällor till den offentligfinansierade kulturen är en överlevnadsfråga - vilket kulturliv har vi annars om några år? Om nu inte staten vill öka kulturanslagen, så borde man göra allt för att vi själva ska kunna öka vår egen finansiering. 

Det framstår allt mer viktigt att vi i kulturlivet samlar oss. Och apropå idrotten, se på Riksidrottsförbundet. Tänk vad ett Rikskulturförbund kunde åstadkomma - inte minst som samtalspartner till staten, men också när det gäller påverkan och opinion! 

-------

Jag passade också på att göra ett utspel. Gunilla Kindstrand frågade oss i panelen om hur kulturlivet ska möta och samtala med näringslivet. Och då menade jag att kulturen inte ska göra som man gjorde kvällen innan, på ett torg mitt i Visby. Då arrangerade 15 av Sveriges viktigaste kulturorganisationer en kulturmanifestation. I vita och grå kläder stod några av de bästa kulturarbetarna vi har i landet och läste texter.

Jag menar att om kulturlivet nu bestämmer sig för att åka till Almedalsveckan för att förändra villkoren för branschen så måste man fundera över vilken form är bäst. I Visby samlas toppskiktet av politiker och näringsliv. Är det då rätt att ställa sig på ett lastbilsflak och läsa texter med en känsla av undergångsstämning? Den efterföljande karnevalen förändrade inte intrycket i mina ögon. Vi i kulturen framställer oss väldigt ofta som offer - det är inte rätt väg. Vi är stolta, professionella yrkesarbetare i en väldigt viktig del av samhället. Borde vi inte uppträda så också?


Under veckan har jag också blivit besviken på debattklimatet i kulturen. Under en av debatterna, där en av paneldeltagarna väldigt medvetet fällde spetsiga och provocerande uttalanden- så börjar delar av publiken bua. En gjorde till och med pistoltecken i luften. Är det det debattklimatet vi, vuxna människor ska ha? Har vi inte högre tak i vår bransch?



Mitt lunchsällskap: Stina Jofs och Anneli Rogeman, redaktionschef respektive chefredaktör för tidningen Vi. I solskenet, med varsin fårostsallad framför oss pratade vi samarbete med Kulturhuset till hösten. Mer info kommer efter sommaren, men jag kan avslöja att det kommer bli väldigt bra!



Min sista eftermiddag i Visby och Almedalsveckan ägnade jag åt skolan och kulturen. Katti Hoflin (till höger) Kulturhusets egen chef för Rum för Barn, ledde ett seminarium med rubriken: Backlash för kulturen i skolan?

Vänster på bild står Monica Sparby, Länsteatern på Gotlands driftiga chef, som var generös med att låna ut teaterns fina lokaler för nästan alla kulturseminarier hela veckan.

På seminariet diskuterades om lärarutbildningen rustar de blivande lärarna för de estetiska lärprocesserna. Och om skolan använder estetlärarna och det professionella kulturlivet för att utveckla undervisningen - i alla ämnen?Mer forskning på området efterlystes.

Ulla Wiklund, utvecklingschef på Rikskonserter, har mångårig erfarenhet av att arbeta med att sprida kultur i skolvärlden. Hon möts ofta av attityden att kultur är "grädde på moset" och "kul", inte att det ingår i skolans huvuduppgift.

I den nya gymnasiereformen 2011 har all estetisk verksamhet både berövats sin ställning och som obligatoriska ämnen. Och all forskning visar att elever som håller på med estetiska ämnen också har goda teoretiska kunskaper. Utomlands förstår man mer och mer vikten av "art education" till skillnad mot Sverige.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén var rädd för den syn på kunskap som finns, där kulturämnen har väldigt låg prioritet.

Teaterchefen Måns Lagerlöf vittnade om hur det hänger på enskilda lärares entusiasm om eleverna på en skola får tillgång till teaterföreställningar. Och skolan är ju ändå platsen där man blir till som människa och då är det rimligt att man möter musik, dans, litteratur, film och konst.

Han tycker också att det är konstigt att han har mött så många nyutexaminerade gymnasielärare som inte har läst Strindbergs "Ett drömspel" - borde inte den vara obligatorisk, undrade han.

---------

Efter detta tar jag semester. Det var första året för mig på Almedalsveckan. Och jag är väldigt nöjd med att jag åkte. Nästa år hoppas jag att vi är ännu fler kulturaktivister av alla slag som är på plats!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Almedalens tredje kulturdag

Carl Tham var moderator och Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation var en av arrangörerna för förmiddagens seminarium om ersättningsnivån till konstnärer.

3 miljoner konstbesökare, 3.000 konstnärer och 1.300 utställningar. Det är siffrorna för konståret 2009 i Sverige.

Sektorn är underfinansierad. Och mer pengar behövs enligt seminariearrangörerna.

Det nya MU-avtalet gör att konstnärer får rätt ersättning. Vem ska betala för att utställningsarrangörer ska kunna betala rätt ersättning till konstnärerna?
Och varför har det inte varit självklart att konstnärer ska få betalt, till skillnad mot en sångare eller skådespelare?

Intressanta saker kom fram:
- Det världsberömda Y:et av Bengt Lindström mellan Härnösand och Sundsvall vill nu kommunen sälja till en målarfirma.
- Kulturrådets anslag till konstfrämjande organisationer har legat still i massa år, trots det nya MU-avtalet.
- Varför är bara bibliotek lagstadgat inom kulturområdet? Varför inte som i Norge, som har en generell kulturlag för kommuner och landsting?
- Varför finns det ingen samlande branschorganisation för konstlivet på nationell nivå, så att t.ex. staten har en bra samtalspart?
- Varför betraktas nya motorvägar som investeringar och kulturen som kostnader?
- Är vi för dåliga på att förklara för politikerna varför konsten behövs, frågade sig Anna Odell, en av de medverkande. Hon tyckte att konstnärerna måste bli bättre på det.
- Läkarna bekostar inte sjukvården, varför ska konstnärer bekosta konsten, som en av de medverkande frågade sig retoriskt.



Jonas Andersson, chef för Framtidens kultur, moderatorn Gunilla Kindstrand och Anna Lindal, dekan vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet (och min kamrat i musikutredningen i våras).

De var några av deltagarna vid seminariet om konstnärlig forskning och utbildning och dess betydelse för regionutveckling, här handlade det om Västra Götalandsregionen.

Kulturdepartementet måste också driva vikten av forskning och utbildning inom konstområdet genom utbildningsdepartementet, eftersom det nu är uppdelat.

Göteborg har Nordens enda konstnärliga fakultet och 370 personer sökte de åtta doktorandtjänster inom konstnärliga området i Göteborg, vilket tyder på ett stort intresse att förkovra sig.

Konstnärlig forskning kan bidra till regional utveckling och fördjupning inom ett konstområde, var man eniga om. Man försöker också få fram vetenskapligt grundade mätmetoder för konstnärliga kvalitetsvärden - vilket är väldigt viktigt för att kommunicera med omvärlden.

Rektor Pam Fredman vid universitetet slog också ett stort slag för de estetiska ämnenas plats i grundskolan -det är helt avgörande för konsten.

Kulturnämndens ordförande Lars Nordström tog fram exemplet El Sistema från Venezuela, som har bidragit till att många barn och unga håller på med klassisk musik och samtidigt förändrar ett samhälle. Nu finns idéer om att föra in det i Hammarkullen.

Jag la mig själv i diskussionen och hävdade att det är konstigt att inte ägarna - dvs politikerna - till de stora institutionerna inte krävde att man samarbeter mer med det fria kulturlivet, som i hög grad står för den konstnärliga spetsutvecklingen. Vi som har har många miljoner och stora hus och resurser. Vi på Kulturhuset har ju både Rum för Barn och Lava, som jag menar står för det. Men vad gör Moderna museet, Göteborgssymfonikerna och Kungliga Operan?



Privata pengar i praktiken - om personligt engagemang och ny finansiering. Så hette Kultur och Näringslivs seminarium.

Här pratade man om helt privata gåvor till kulturlivet. Hur kan man få upp enskilda personers engamang?

En donation sker med hjärtat, man vill helt enkelt ge utan att få nåt tillbaka.

Rent historiskt har det förekommit en hel del stora donationer, t.ex. byggandet av Nordiska museet. Varför slutade svenskarna att ge pengar? Ändrade, alltså ökade, skatter på 1920-talet är nog en bidragande orsak. Liksom synen att kulturen ingick i folkhemmet och välfärdssamhället.

De politiska bråken när Volvo ville sponsra Göteborgssymfonikerna på 80-talet sitter nog kvar i ryggmärgen och gör att företag aktar sig för att ge sig in i kultursponsring, trodde Margita Björklind, tidigare kulturkommunalråd i Göteborg, i panelen.

Ordförande i Kungliga Operan, Kristina Rennerstedt, påpekade att Göteborg har en stor och lång tradition av donationer och sponsring, till skillnad mot Stockholm.

Flera stora donatorer vill vara hemliga, bla för att man inte vill skryta, men också att man inte vill bli jagad av fler som vill ha pengar.

Vad kan då kulturlivet göra för att locka till sig donationer? Man måste vara trovärdig, ha en genomarbetad idé och kvalificerade personer som företräder konstprojektet. Och projektet ska gärna vara lite större och pågå under en längre tid.

Peje Emilsson, själv donator, trodde att sponsringsklimatet för kulturen möjligtvis kan bli bättre när det blir fler kvinnor på chefsbefattningar i näringslivet.

Han på pekade också på att Sverige är ett av de få länder som inte har arvs- och förmögenhetsskatt, vilket borde få privatpersoner att donera pengar.




Janne Josefsson, Ebba von Sydow, Anders Pihlblad och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson var några av dom som diskuterade mediadrev och medias ansvar. Som ni ser ett av dagens mest populära där folk stod till och med utanför lokalen.

Panelen definierade vem som är offentlig person, vad skillnaden mellan granskande journalistik och mediadrev är, liksom allmänt intresse kontra allmänintresse.

Mattsson fick på Janne Josefssons fråga försvara publiceringen av de nytagna fotonen av massmördaren Matthias Flinck. Liksom den tidigare jakten på bevis för att Mikael Persbtrandt var intagen på alkoholistanstalt.

Det här kom fram:
- Media borde ha en djävulens advokat på varje redaktion, som hindrar övergrepp.
- Media har svårt att medge att man har makt.
- Den som är utsatt har svårt att klara av media nu för tiden när inte bara tidningar och tv finns, utan nu även nätet.
- Varför finns det ingen media som granskar media?
- Journalister är väldigt känsliga för kritik.
- Informationssvdelningar på stora företag blir krigsorganisationer när Josefsson ringer.
- Ingen i panelen trodde att ett konsumentdrev skulle kunna påverka medierna.




Och på kvällen var det stor kulturmanifestation på Donners plats, mitt i Visby, med musik och tal med företrädare från en rad organisationer.


Innan jag släckte nattlampan fick jag uppleva DJ Battle på Gutekällaren. Alliansen fick se sig besegrade av de rödgröna med Gustav Fridolin i spetsen. Deras triumfkort var nog mixen med "Staten och kapitalet" och "I will survive".

Posted using BlogPress from my iPhone

Almedalens andra kulturdag

Sture Carlsson, förbundsdirektör för Svensk svenskonst, grillade - tillsammans med Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg - vänsterpartiets talesperson i kulturfrågor Siv Holma (bilden). Siv är också ordförande i riksdagens kulturutskott.

Och Vänstern via Siv lovar att göra sitt yttersta för att stärka kulturen, genom att lagfästa på lokal och regional nivå.
Kulturen ska vara mer tillgänglig bla genom fri entré på museer, men också genom ökad digitalisering.
Kulturskaparna måste få ökad trygghet.

Kulturen ska vara en välfärdsfråga. Maxtaxa ska gälla till Kulturskolan.

På en rak fråga från utfrågaren Kerstin Brunnberg om Vänstern ville ha kulturministerposten om de rödgröna vann, så var Siv lite svävande. Den andra utfrågaren Sture Carlsson hävdade att vänstern var mer aktiva i kulturfrågor tidigare, vilket Siv medgav.

Mer pengar står högst på dagordningen.
Ett gemensamt kulturprogram saknas, och det har tydligen fastnat hos partiledarna för de rödgröna.

Vänstern vill riva upp beslutet om avskaffandet av livstidsgaranti för konstnärer. De vill också återinföra Kultur i arbetslivet och En bok för alla.



TIdningsutgivarnas chef Anna Serner och journalisten och författaren Gellert Tamas är här fångade på bild. Hur granskar medierna integration och invandring? Det var ämnet för ett av TU:s seminarier, som jag var på. En av paneldeltagarna var Gellert Tamas, som har skrivit en av de starkaste böckerna som jag har läst, "De apatiska". Svenska Dagbladet var ju första tidningen, som satte igång misstänkliggörandet av att barnen inte var sjuka.

Medierna har för stark tilltro till myndighetspersoner och har för lite tid till källkritik, enligt Gellert. Mediaföreträdare i panelen höll med, och erkände att tidningsredaktioner såg för homogena ut. Medierna har förstås en väldigt viktig roll i samhällsdebatten och det blir förödande när de hjälper till att stödja åsikter och tendenser som hjälper till att stödja felaktiga bilder.

Flera i publiken och i panelen var helt överens om att begrepp som andra- och tredjegenerationens invandrare är helt förkastliga och borde avskaffas! Etikettsraseriet måste upphöra!

Gellert hävdade att klassperspektivet avseende inkomst och utbildning är viktigare än att prata etnicitet.



Varför pratar vi inte mer ideologi? Varför är allt fokuserat kring ekonomi?Orionteaterns Stina Oscarson efterlyste mer samtal om idéer när det gäller kulturpolitik.

Nn jämför med idrottssverige och saknar att kulturlivet kan enas och tala med en röst. "Kulturaktivisten" Johan Bengt-Påhlson hävdade att kulturen tyvärr aldrig kommer bli en valfråga, jämfört med arbetslöshet och sjukvård. Carl Rudbeck tror att kulturlivet inte ska tro att staten har mer pengar, utan att lösningen heter den nya, billiga, tekniken för att öka tillgängligheten. Panelen var överens om att kulturintresset skulle bli större i samhället ifall skolan tog ett större ansvar.

Stina fick applåder när hon tyckte att Carl har fel när han säger att det måste vara bättre för en konstnär, som kan leva på marknadens villkor. Hon säger att vissa saker, bland annat konst, ska vi alla vara med och betala genom skatt.

Skiljelinjerna och åsiktsskillnaderna var stora för att vara i en kulturdebatt, där alla oftast är väldigt överens. Carl tyckte att stora, privata pengar skulle till kulturen. Varför finns inte H&M Center for Performing Arts eller Ikeas operahus i Sverige frågade han provocerande. Vilket upprörde publiken så att de började bua. Och då undrar jag: är det ett sånt debattklimat vi ska ha? Måste man bua ut någon som tycker annorlunda? Kändes väldigt småttigt och tråkigt, tycker jag.

Sista frågan från modetorn Per Svensson var: Varför har kulturen så låg status bland politiker? Bildningsambitionen, som fanns i alla samhällsklasser förr, finns inte längre. Kulturarbetare är inte intresserade av politik, för att diskussionsnivån är så låg i politiken när det gäller ideologi och kvalitet.

En i publiken tyckte att kulturlivet var för lagom, lite fega och som inte drev kontroversiella frågor. Intressant fråga, som borde diskuteras mer!






Sara Damber, chef för Playing for Change, fick pris av handelsminister Ewa Björling. Priset var Veckans Affärers ""Årets sociala kapitalist" och går till det företag som har gjort det bästa csr-projektet. Playing for Change, som tillhör Kinneviksgruppen, går ut på att hjälpa sociala entreprenörer som vill bidra till barnens rätt till lek.



Dagen avslutades med tal av Vänsterpartiets - eller Välfärdspartiets, som det hette igår - Lars Ohly ...



... och obligatoriskt mingel. Här var det på Länsteatern på Gotland. Och alla var, som det heter, där från kulturlivet. En perfekt avslutning på en låååång dag.

Posted using BlogPress from my iPhone

Almedalens första kulturdag

Varje dag arrangerar Svensk Scenkonst utfrågning under rubriken "Partierna lovar". Igår var det moderaternas tur, företrädda av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon började med att summera sina fyra år som väldigt roliga, men också att kulturpolitiken är att likna vid en trög atlantångare. Hon har valt att fokusera på barn och ungas rätt till kultur genom Skapande skola, kulturarvet och förbättrade villkor för den nyskapande kulturen.

Flera välkända saker togs upp:
- Regionaliseringsfrågan och koffertmodellen och motståndet i bl.a. Stockholm och bland teaterchefer och orkesterchefer runt om i landet som är oroliga för utarmning. Lena hävdade att man får räkna med förändringar.
- Nytt operahus i Stockholm. Alla börjar i fel ända, att prata om en ny byggnad, hävdar hon. Vad behöver operakonsten? Inte alla folkvalda i landet stödjer ett nytt operahus i huvudstaden, enligt ministern.
- Kan kulturen få utökade medel från staten? Lena svarade att anslagen faktiskt har ökat. Storbritannien har fått 40% sänkning.
- Andra frågor som togs upp var:
- Pensionerna på scenkonstområdet.
- Kostnader och rättighetsproblemen för digitaliserade biografer.
- Varför får stiftelser ge medel skattefritt till forskning och utbildning, men inte skattefritt till kultur? Finansdep vill inte ha fler undantag.

Lena återkom flera gånger till att intresset för kultur hos höga politiker inte så stort. Och hon beklagade verkligen att även Svenska spel tar bort det lilla kultursponsringsbelopp de hade.



Lyssnade förstås även på statsministern ...



... och hade väldigt trevligt mingel på Baltic Centre med alla oss som bor där.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Med bra utsikt för kulturen

Här är Lena Pasternak, som är min hyresvärd de närmaste dygnen. Hon är chef för Baltic Centre for Writers and Translaters. Stället ligger mitt i Visby, vid Domkyrkan och ni ser själva vilken tjusig utsikt jag har.

Jag är i Visby för att följa och driva kulturfrågor under Almedalsveckan. Med tanke på att det är totalt 1.400 programpunkter under de närmaste dagarna, så ser jag fram emot späckade dagar. Inleder min vistelse dock med ett välbehövligt dopp.

- Posted using BlogPress from my iPhone